men man kan gå ifrån, sakna ett tag och bli starkare. så gör jag. fantasi är vad vi vill ha, men verklighet är det vi får. det är skrattretande. livet känns både hårt och härligt. mest härligt. när jag strax efter midnatt berättade för Mandana om mitt fantastiska liv, som jag utan tvekan är otroligt glad över, då skrattade hon bara. men jag tror hon förstår. hon har blivit en stor del av mitt liv, genom dagarna (eller nätterna på jobbet, haha!). nöjd. men när mina tankar är krokiga och mina känslor krullar, då finns hon där.  tack. puss

för jag har alltid så mycket att säga.
och det är roligt att minnas livet.
fast just nu vet jag inte alls vart jag ska börja.
jag tror jag måste sova innan mina tankar blir klara.
och ringa caroline. hon är så lik orup. puss