Jag känner mig dåsig, jag har lagliga droger i kroppen och dropp som droppar för fullt. Morfinet spred sig i kroppen som en varm ström där jag låg på en bår i ambulansen och jag började frysa. Jag känner hur vätskan rinner in i armen och genom ådrorna. Det är lite läskigt men tack och lov höjer det blodtrycket till okej-nivå. Fötterna och händerna, benen och armarna,  domnade av på grund utav två sprutor smärtstillande, kroppen skakade. Jag ska aldrig börja med droger, även om det tog bort smärtan jävligt fort. Jag gillar egentligen inte sjukhus eller ambulanser, men jag gillar att Thomas i ambulansen var så grymt jävla snäll. Han är värd en jättebukett blommor så det ska jag ordna åt honom!  Jag åkte runt på bår på sjukhuset i flera timmar idag - provsal hit, provrum dit. Analys där, ultraljud där. Övervakningssal 2, 4 doktorer och några sköterskor. Inte en droppe vatten fast munnen såg ut som en öken. Vi ökade droppen istället. Att man inte blir hungrig om man går på dropp verkar fel - jag höll på att svälta ihjäl i väntan på provresultat. Jag fick gå till sjukhusets restaurang i strumpor och operationsklänning med droppen i handen efter mycket om och men. Jag glömde skorna hemma. Flytande mat är äcklig mat. En yoghurt blev det. Allt började bara med magont. Jag trodde det var okej. Sen brakade helvetet lös. Tack för idag kvinnokliniken, akuten och blodanalyslabtaroriet. Puss.