beskriver lite av dagen, än så länge. När klockan ringde imorse fick jag en sån där fantastisk känsla, som man får ibland, som när man får ligga kvar i sängen i flera timmar om man vill. Klockan var inte min väckning vilket ledde till glädje, även om jag aldrig varit värsta sjusovaren. Det var ganska skönt att det för en gång skull var jag som slapp gå upp, att det för en gång skull var jag som hörde hur det rasslade i köket och hörde porten längst ner slå igen, att det för en gång skull var jag som skulle få vakna någon timme senare och funderar på hur sängen plötsligt blivit så kall. Ni hajjar. Min lördagsstart var toppen, och dagen skulle bli lika så, tänkte jag när jag var på väg till mamma och lillebror i min hemstad. Jag och Antepanteprins åkte och badade. Vi hoppade från hopptornet, åt glass och lekte haj - jag fick barndomsminnen och min dag fortsatte precis så bra som jag hade tänkt mig. När jag några minuter senare märkte att min cykel var stulen blev jag förbannad, och där är vi nu. Jag fattar inte ens hur någon jävel ville ha min cykel, så som den ser ut. Jag tycker att folk som snor är irriterande, för även om det inte var min mest trogna cykel så var det fortfarande min cykel! "ja, visst finns det idioter", för att citera pappa. Nu ska jag ta min sura min och skutta över till min förre detta granne, min mammas granne, och min bästa kompis. Vi ska på promenad, tror hon. Än vet hon inte om att jag ska lura ut henne på jogging. Hihi, puss.