Jag vet inte hur jag jämt kan trassla till det, men det gör jag iallafall. Jag blir irriterad på mig själv för att jag lyckas tajma allt så jävla dåligt. Jag faller, faller, faller. Jag hatar att jag lär känna nya människor i hemtrakterna, när jag ändå är påväg. Att hålla kontakt på håll med vänner och bekanta är så jävla piss. Jag tycker om att umgås, finnas till, på riktigt. Ändå drar jag. Det är inte många månader kvar, dagarna är räknade. Jag kommer bygga nya kontakter (förhoppninsgvis) i min nya stad, i mitt nya land, i min nya värld. Just nu sitter jag och funderar över hur man säger hopprep på engelska.  Min nya vän Nadya från mexico, som jag förhoppningsvis kommer träffa snart är härlig. Fast jag saknar Orup idag. Och igår. Det kommer aldrig funka i ett år ifrån denna madam. Aldrig. Kanske. Hoppas. Haha.

Nu är min mor och mina älskade bröder påväg hem från Åland och det känns bra, även fast jag har haft en fantastisk helg on my own. En spännande helg. En intressant helg. En mysig helg. Ikväll har min lilla Annika lovat mig en barbeque på gården, vilket också känns undebart. Tack och lov att man har en mamma, like this. Jag har längtat efter grillat sen i fredags och äntligen har nån nappat på mitt grillbehov. Lovely. Puss.