Ibland går det åt helvete, och ibland blir det så grymt jäkla fantastiskt. Jag vet inte vad det är, men nått gör att livet blir lite lättare, på alla sätt och vis, de gånger då det klickar. (Kanske den snyggaste jag vet). Och han älskar sin stad. "[...] men det är skönt att få dela den med dig!". Jag borde sova, men det är nog rätt meningslöst. Upprörd och pirret i magen på samma gång kommer förstöra och försvåra. Jag hoppas pirret finns kvar länge, men att resten försvinner, ganska omgående. Jag hoppas. Jag orkar inta ha skuldkänslor för att jag mår bra, kanske bättre än nånsin. Jag ska försöka krypa ner i mina kalla lakan nu, och drömma om en picknick på stranden en sommardag. Eller en brasa i natten, vid sjön. Kanske blir det en vacker dag förevigt. Puss.