Så sant som det var sagt. Jag hade en väldigt trevlig kväll igår och jag hoppas att det blir fler sådana dagar. Som om jag plötsligt kan flyga, wow. Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville, men nu skulle jag inte välja dem orden. Nu har jag ingen aning. Verkligen noll koll. Jag hoppas på nått bra. Nått bättre. Och jag tror verkligen jag är på rätt spår nu. Kanske en vacker dröm, men en dröm är en dröm likförbannat? Kanske inte. Låt mig ta reda på det!

Min mamma är på Åland nu, för att njuta av solen, havet och en hel del fotbollsfantaster. Jag kom på mig själv på bussen, att jag satt och saknade henne. Fast hon åkte i förrgår. Hon som tror att hon är coolast i världen för att hon precis fått en handdator genom jobbet. Jag antar att hon tog med sig den ännu denna gång, hon är liksom beroende, och jag hoppas att hon troget fortsätter att läsa min blogg, så hon vet hur det känns att lämnas ensam hemma i Sverige. Så hon förstår att nästa gång det bär av mot Åland måste hon boka en extra biljett. Det är tur att inte alla är på Åland. Tur att vissa finns inom gångavstånd. Tur att vissa är så bra. Mandy, my life would suck without you. Helt ärligt.