Vi checkade in min nya (ny och ny var väl lite att överdriva förstås!) tvättstuga igår kväll, och Orup utbrast när vi precis kommit ner för källartrappen "det här ser ut som en dålig skräckfilm". Jag blev lite skraj, kanske för att påståendet verkar stämma. Till viss del. Hon som brukar gilla att tvätta, gilla lugnet och lukten i tvättstugor, vet inte ens om hon är sugen på att tvätta längre. Hon är mörkrädd och har dessutom (förhoppningsvis) bättre för sig imorgon, om det går enligt planerna!

Idag när jag väntade på min buss som var försenad en halvtimme i ösregnet såg jag något jag skulle vilja kalla osmakligt. Ett par satt och grovhånglade på en bänk, smackade och hade sig. Verkligen kände på varanda, som om de aldrig gjort annat. Det var ganska irriterande, jag vet inte varför. Dessutom satt det där förbannat förälskade paret på den enda bänken som fanns under tak. Respektlöst om du frågar oss singlar! Är man kär förtjänar man lite regn. Jag som tvärtemot är en singel, vacker, tapper kvinna med mål i sikte fick stå där, ensam, när regnet skvalpade. Aj.

Eftersom vi pratat så varmt och kränkningar i skolan den senaste tiden så funderade jag även på det när jag stod där och huttrade i vårvärmen(?) i min sommarjacka. Kanske skulle man ta och känna sig kränkt för att tag? Vem mår dåligt av lite skadeståndspengar liksom? För tydligen får man skadestånd för allt man känner som kränkande, och ja, det känns fel att andra pussas som galna, näst intill äter upp varandra, när jag står och väntar på min försenade buss. Fy.

För övrigt, tack för en fin dag. Om 58 dagar tar jag studenten, mössorna har kommit, klänningen är hos skräddaren. Ikväll ska jag be till Gud och hoppas att han lyssnar  - jag skulle dö om han tillät det att regna den 5 juni!