Sorgligt men sant. Det ska nämligen blåsa orkan över Boston idag, imorgon och på söndag, så att strosa på de vackra gatorna där vore ingen bra ide. Om jag får en supertråkig helg med tanke på förväntningarna på Boston så tänker jag skylla på Amanda som är dum nog att kolla väderrapporterna! Eller tacka henne för att jag slapp dö i en orkan. Regnet står som spön i backen och det åskar inklusive blixtrar. Vi hade en great dag på Twin Oaks men blev bedda att kliva upp ur poolen nyss, när ovädret började. Trots att det är värsta skyfallet utanför så smyger graderna sig inte neråt. Det är förvånandsvärt varmt, nära på 32 grader. Nu kröp AImee upp i mitt knä precis, hon gillar min groda men är rädd för blixtrar. Nu ska jag försöka få på henne en klänning, innan vi åker på middag hos en typisk americans familj som familjen umgås med.  Eli´s familj. Tyvärr än det inte familjen Clinton, men close to. Och ganska mycket härligare att umgås med, än tråkiga Clinton, skulle jag tro. Jag vet inte, men jag anar att sånna som är lika högt uppsatta som självaste presidenten måste vara förjävligt tråkiga som personer. Tacka vettja Eli´s family, love them. Förhoppningsvis får jag chans att klå Eli (Uttalas IIIIIIIIII-laj) i American Idol, hihi. Han sjunger pretty good. Om jag, mot förmodan, gifter mig i United States så ska han sjunga på bröllopet. Då kommer jag grina och min man kanske lämnar mig, hm. Jag vet inte ens vad jag skriver nu, jag ska kila. Godnatt Sverige. God eftermiddag USA.