om man är uppvuxen i amerika. Det verkar iallafall som att de flesta amerikaner tror att amerika är universums mitt och att de andra länderna är nått sorts bihang. Vi pratade om religion och andra viktiga saker vid middagsbordet idag och David frågade mig om jag var kristen eller jude. Jag svarade utan tvekan kristen, fastän jag egentligen inte är speciellt involverad i den kristna tron. Jag är mer kristen än jag är jude så därför övervägde jag aldrig saken. Han frågade också om alla i Sverige var kristna. Jag svarde att det finns en hel del judar och muslimer också. Då blev hela bordet plötsligt väldigt tyst, alla väntade med öppna, förväntansfulla munnar på en följdmening. Jag blev lite paff, för jag trodde det räckte som ett svar att det fanns mer än krista i mitt hemland. Aimee bröt tystnaden efter några väldigt långa sekunder "I thougth all snowpeople was christians". Jag skrattade oavbrutet i säkert tio minuter. Amerikaner kallar alltså oss skandinavier snömänniskor, hur kul är inte det!? Det är fasinerande hur lite de faktiskt vet om andra än sig själva. Skrattet bubblar inombords nu också, när jag återspelar hela situationen i mina tankar! Hej ho, tacka vet jag snömänniskor. (Lise, du och Heidi du är också snömänniskor hörde jag det ryktas om).

Jag pratade nyss med en människa som jag håller väldigt nära hjärtat (Jag kommer ihåg dig allt för väl. Jag minns en sommar allt för tydligt) och kvällens känslor kommer svalla och spegla sig i lycka, vilket känns oerhört skönt efter några jobbiga, långa, urtråkiga dagar med hemlängtan. Jag längtar fortfarande hem, men nu vet jag vart jag och vi står, jag vet att jag kommer stanna för att vinna, och jag vet att när jag kommer hem ska jag vinna dig, ingen tvekan om saken. Än så länge är jag ute på vilda vägar och vägrar att ta en genväg, Schultzbergs gör inte så. Attraktion är inget val, hörde jag en gång. Men att man föddes i en människa som ville utforska världen var tydligen inte heller ett val. Dagen har varit spännande, mycket spännande. Jag lärde båda barnen cykla på cyklar utan stödhjul, vilket de borde ha kunnat sen flera år tillbaka. Nu vet jag varför alla tittade så konstigt på mig när jag sa att jag ville köpa en cykel (kärlek kärlek kärlek) till att börja med - ingen använder cykel. Kanske beror det på cykel-hjälm-oberoende-ålder-lagen i NY. Jag hade hoppats på det, men förmodligen beror det bara på allt för mycket chips och brist på motivation när chipsen fått göra sitt. Nu börjar en väldigt bra film på tvn så jag ska ta min nyinköpta powerblanket och krypa ner i en av mina favoritsoffor. So long. Puss.