Jag känner mig ovanligt pirrig i kroppen. Jag vet att det är mer än flygresan det beror på. Jag kommer aldrig somna inatt, jag vill leva i nuet - inte ångra mig sen. Tänka igenom kvällen, om och om igen. Drömma mig bort. Jag ligger nerbäddad i min säng och njuter av livet och allt det ger mig, samtidigt som jag smuttar på en kopp peach-vanilj-te. Det här är kvalitetstid. Egentid. Jag får chans att analysera allt jag upplevt. Kvällen var precis som förväntat helt perfekt. Finns det nånting jag ångrar i livet så är det att jag inte lärde känna dessa människor långt långt innan jag faktiskt gjorde det. Dreamteam lekte massa aproliga lekar och skojade som vanligt, det var samma härliga stämning som förra gången. Jag älskar det. Idag planerar vi inför en morgondagens grillning. Om vädret tillåter - bad, kubb, grillning, mys, prat, skratt. Det blir en sorglig dag imorgon. En dag då jag troligen kommer grina över spilld mjölk, även fast ingen i världen skulle behöva göra det. Det blir min sista dag, tillsammans med de jag gillar mest, på väldigt länge. Jag ser skräck i mina ögon nu.