USA har sina fördelar, trots allt, även om jag oftast drar upp det främst förekommande, det dåliga. Dear mom, jag har flera stora påsar Reeses Pieces framför mig, adresserade till dig. Hope you enjoy it. Jag och Ämända gillar det, hur som helst. Jag skulle ljuga om jag sa att vi för några minuter sen vräkte i oss  men vi åt så det räckte, så att säga. Mustigt. Mastigt. Jordnötssmör. Denna sort onyttighet ska vara den enda onyttighet som jag tillåter mig själv att missbruka under 2010. Resten, lägg märkte till resten, har jag full kontroll över, (för dessa fantastiska karameller är helt omöjliga att kontrollera). Jag har också, efter endast tre veckor i joggingskorna, full koll på var de bästa joggingslingorna ligger.  De flesta invandrare (för jag och resten av människorna som flyttat hit från andra länder är väl invandrare?) ger upp träningen efter några månader med tanke på alla cupcakes, men jag har gett mig fan på att inte lägga på mig hull bara för att det finns ett stort utbud snask. Gedneypark, vi ses. Det är svårt att springa och samtidigt överleva när det är ett tropiskt klimat man kämpar med. Jag har nu, i många dagar, försökt att hitta lösningen på syreproblemet. Brist-på-syre-problemet, menade jag. Svaret är regn. Så fort det regnar slinker jag ut, andas halvbra och svettas floder. Det låter kanske inte speciellt lockande med floder, men floderna syns aldrig som färgförändring på mitt gråa, nya peakträningslinne när det regnar, wiho. Tacka gud för det. Ni som tror på Allah kan tacka honom istället. Det är mysigt att springa i regn också. Man känner sig fri. Förutom friheten så kan man se ånga stiga upp från de stekheta gatorna i NY, när regnet svalkar staden. Det är känsla det - att ta sig fram med fina löpsteg genom en dimma av sommar. Just love it. Imorgon blir det Mahopac och halvledigt, tacka gud för det också, för I cant stand it. Aimee är kanske inte så lätt att tas med som jag trodde.