Jag luktar kokosnöt, rakt igenom. Jag älskar mitt nya shampoo men det är synd att det bara är jag som får njuta av den underbara doften, (för jag har stängt in mig i mitt rum och tänker inte komma ut under resterande del av dagen). Rent ut sagt luktar jag mysig, och känner mig mysig också. Med myskläder. Jag kan inte sluta tänka på pyjamaspartyt i mitten av sommaren nör mysstämningen kryper fram, där snackar vi mysig och mysigt och mys. I sällskap dessutom, inte som mig just nu. Jag önskar att du var här, för att vara ärlig. För att vara helt totalt ärlig så är det det enda jag vill. Jag fattar inte att jag utsätter mig för ett år på okänd ort allena, utan dig. Utan er. Idioti.

För er som slog vad om att jag blir tjock under kommande 13 månader (GABRIEL! Känn dig utpekad!) så vill jag berätta att jag åt mitt första äkta oatmeal till frukost imorse. Med lingonsylt från Ikea, känn på den du. Jag gillar havregryn från United States grymt mycket (för de går fortare än de gryn jag är van vid att tillaga) men jag gillar inte att jag måste åka till Ikea för att köpa tillbehör. Dessutom sprang jag en mil utan stopp bara för att bevisa att den jäkel som svarade på ett quiz på Facebook svarade fel när den svarade att jag troligen inte kunde springa en mil utan att stanna. Så de så! Jag hade i och för sig inte väntat mig mycket annat heller, men mycket kan hända på två veckor, tro mig. Jag fick lov att bevisa det för mig själv bara. Konditionen alltså. Men oj, nu är det två veckor sen jag åkte, wow. Ett år minus 2 veckor är lika med 50. Idag är det 50 veckor kvar. Jag borde inte räkna ner redan. Jag har för mycket att uppleva än. Jag ska ringa Sam för att träna på att småprata om ingenting istället för att räkna dagar, timmar och sekunder. Han är great. Hejdå.