När en stannfågel ger sig av
Förut idag tänkte jag skriva ett inlägg om hur min bodylotion luktar som dig, men jag började aldrig skriva det inlägget. Jag tänkte skriva nått i likhet med att jag tänker spara den i säkert förvar och sniffa på den varje gång jag saknar dig och våran sommar. Egentligen luktar den inte som dig, men den påminner bara om dig dig dig och lite mig. Kanske beror det på att jag använde den allt för många gånger tillsammans med ditt underbara sällskap. Just nu hittade jag en ny låt av Lars winnerbäck som beskriver samma sak bättre. Att jag luktar som dig, alltså. (Jag bara älskar det!) Fast allt i denna främmande låt stämmer inte så jag borde göra en egen version av den, så den blir bättre för min egen situation.
Jag sitter på ett proppat plan, det luktar lite dig om mig. Jag har en ambition att jag ska bort någonstans, till samma syfte som jag haft för dig. Jag blir så trött på mig själv, jag blir så destruktiv. Du fick inte följa med. Jag har en situation med ett annat liv och du har ingen del av det. Men jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is och det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis. När en stannfågel ger sig av. Jag bor enkelt igen, det är lite tomt ibland men jag saknar ingenting akut. Det går inte att sakna tid och jag har en öppen hand. Det här är slutet på en lycklig början. I en annan del av samma runda jord har löven börjat falla nu. Jag har lämnat mina rader så länge jag minns med ett tvivelaktigt mål. För att du syns överallt (kameran var med mig i somras) är det det inte säkert att du finns, det är en konst att bara fylla hål. Och jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt, det behöver inte ens ha hänt. Det kan ha varit längesen och jag kan också ha drömt. Det är en känsla som jag alltid kännt. Jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast, men det lilla hjärtat pulserar än. Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast, nu har jag lust att ta en ton igen. Kom ihåg att jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is och det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.
Jag sitter på ett proppat plan, det luktar lite dig om mig. Jag har en ambition att jag ska bort någonstans, till samma syfte som jag haft för dig. Jag blir så trött på mig själv, jag blir så destruktiv. Du fick inte följa med. Jag har en situation med ett annat liv och du har ingen del av det. Men jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is och det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis. När en stannfågel ger sig av. Jag bor enkelt igen, det är lite tomt ibland men jag saknar ingenting akut. Det går inte att sakna tid och jag har en öppen hand. Det här är slutet på en lycklig början. I en annan del av samma runda jord har löven börjat falla nu. Jag har lämnat mina rader så länge jag minns med ett tvivelaktigt mål. För att du syns överallt (kameran var med mig i somras) är det det inte säkert att du finns, det är en konst att bara fylla hål. Och jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt, det behöver inte ens ha hänt. Det kan ha varit längesen och jag kan också ha drömt. Det är en känsla som jag alltid kännt. Jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast, men det lilla hjärtat pulserar än. Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast, nu har jag lust att ta en ton igen. Kom ihåg att jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is och det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.
Kommentarer
Postat av: Mostern....
Det är en fröjd att läsa dina rader :-)
PUSS
Postat av: Mostern....
Det är en fröjd att läsa dina rader :-)
PUSS
Trackback