Jag kan verkligen inte sova när syrsorna utanför mitt fönster håller på som de gör! Verkligen inte! Till en början, ungefär de tre första dagarna, var det mysigt. Det gav staden, landet, kulturen och mitt nya liv lite mer charm än om det hade börjat utan syrsor som sjunger natten lång. Nu skulle jag helst vilja ta död på varenda en. Det låter förfan som kvinnliga skator, ni vet kråkor, som har kafferep. Lägg märke till kvinnliga. Det är alltså ingen enkel lek att lyssna på detta som jag just nu lyssnar på. Förbannade djur. Det finns cayoties (nån varg ungefär) i nordamerika också. Det är inte ens lite roligt att man kan höra dem yla mitt i natten ibland. Jag är livrädd för enligt Amanda är dem livsfarliga. Varje kväll när jag svänger in på uppfarten efter en njutbar strawberry&cream på nått cafée springer jag det fortaste jag kan in till dörren och in genom den. Lock the door, lights on. Safe. Om jag inte sprang så förbannat fort i rädslans tecken så skulle ni kunna se mina vacka löpsteg.

Idag lät jag dagen passera mig på ett av mina favoritställen - Mahopac. Jag lärde känna en fantastisk kvinna, Darleene, som bor på samma gata som Talor Swift! (Wow wow wow) och jag vattenskidade som aldrig förr. Jag börjar bli en hejjare på detta, jag borde testa något mer svårlärt, kanske fiske. Jag har hört att det ska vara svårt att lära sig få tillräckligt med tålamod för att bli en bra fiskare. Vissa har det inte i generna liksom. Jag tror jag är den sorten, utan gener. Fiskegener. Imorgon hoppas jag på en mycketr stillsam dag i ensamhet. Tvingas jag umgås med dessa americaner en dag till nu, utan vila emellan, så kommer jag garanterat lacka ur. Americaner försöker vara så präktiga för omgivningen hela tiden: Servett i knät, armbågarna utanför bordskanten, ett glas vin till maten (Jo tjena!), flickorna i köket och männen i båthuset, tack tack tack och tack, snälla du, rara du. Innåt är de rent ut sagt odrägliga: Äter med händerna i likhet med grisar, pussar varandras fötter, sullar värre än fyraåringar på sina älskade servetter i knät, har skamvråer för olydiga barn och kör bil som tioåringar skulle kunna göra - helt utan vett. Inte en enda kan laga mat heller, hej pappa, släng över några recept på mejlen är du gullig, det här måste få ett stop. Jag fixar inte att äta mer pizza med ost. Eller ost med pizza kanske jag ska säga, för det är sanningen. Kallar nån mer mig sweetheart inom de närmsta timmarna exploderar jag. Jag är ingens sweetheart, jag är mormors gullhöna och mammas lilla stumpa, thats it. Lägg ner ert smörande och fjäsk för det funkar inte på mig. Jag faller för uppriktighet.