Jag sitter och tittar på Blue's alpabet power med två snorungar samtidigt som jag bloggar och reflekterar över hur jag reagerar i alla bajs-i-blöjan-situationer. Fruktansvärt dåligt. Jag fullständigt hatar det, får kväljningar och tvingar mig själv att hålla andan medan jag torkar bort sticky poop från barnrumpor. Jag har lärt båda Autumn och Noah att säga "Saaben upp" när de lutar sig framåt och vill ha hjälp med själva rumptorkningen. Jag minns att mina föräldrar sa så åt mig och min bror när vi var små pluttar, men ärligt, jag har ingen aning varför. Kanske för att man ser ut som en SAAB när man befinner sig i den positionen. Trixigt. Om någon har en förklaring, förklara.

Idag började min final countdown, på riktigt. 33 dagar och några timmar. Jag har ett bokningsnummer som leder till en flygbiljett utan avbeställningsskydd. Notera utan. Alltid förut när jag har köpt flygbiljetter har jag haft avbeställningsskydd som en garanti, för säkerhets skull, om jag ångrar mig. Denna gång finns ingen återvändo, men det gör mig inte så mycket, eftersom jag på ett sätt ändå återvänder. Sverige. Jag är påväg tillbaka. Jag är påväg mot ett liv som jag förut trodde jag avskydde men minns hur mycket jag saknar nu. Jag är glad och lite nervös men mest arg över att inte komma hem innan jul. Jag får fira jul i USA, vilket i sig är ganska exciting, men hej, jag har aldrig firat jul utan min familj förut. Jag trodde inte jag var such a sucker for christmas, men dem teorierna motbevisas nu när jag sitter här på andra sidan jorden. Hm. Nu ska jag och Natali kolla på film, myspys och chips, wiho. Puss på er alla.