Det var länge sedan jag hade feber som nådde över 40 grader, säkerligen inte sedan jag var 13 och hade lunginflammation, så det är bra att man blir påmind om hur kasst man kan må. Brad och Natali är toppen, jag kommer sakna dem så mycket. Brad vill att jag väcker honom mitt i natten om min feber stiger ytterligare, och han kokar te titt som tätt och knackar på min dörr med. Natali är visserligen inte hemma i delstaten längre utan flög iväg till andra sidan USA i ett jetplan ikväll, men lämnade pengar för att beställa lunch och middag med imorgon, så jag slipper lämna sängen mer än för att öppna dörren för min home-delivery-order. Jag älskar det. Ingen kommer att bli förvånad om jag väljer thai båda gångerna och jag får hålla mina tummar för att det inte ska vara samma man som levererar två gånger till samma tjej i samma hus på samma dag. Nyss väckte Brad upp mig för att meddela att det fanns kinamat på bordet om jag ville äta, och för första gången i mitt liv gillade jag kinamat. Älskade, rättare sagt. Jävla Koestlers som bara beställde massa snusk från kinarestauranger förut och gav mig en dålig erfarenhet av det, jo för tacka vet jag Brads beställning. Nära på lika gott som morgondagens thai. Visdomsorden lyder "Never underestimate the power of the human touch". Översätter för er som inte orkar tänka till "Underskatta aldrig kraften i den mänskliga kontakten". Värt att ta sig en funderare på när jag åter kryper ner i sängen. Jag har sovit hela eftermiddagen och tänker fortsätta sova nu, även fast klockan i middagsrummet nyss slog ding dong endast sju gånger. Good night, sleep tight and don't let the bedbugs bite. Ps. Se till att inte få bihålinflammation, det är förjävligt.