Jag har haft en långvarande influensa, en jävligt irriterande ögoninflammation och två förkylningsperioder med snor och hosta sedan jag flyttade hem till Wolfsen.  Jag kan inte mer än gilla läget och skylla på mitt nuvarande arbete som inkluderar kramar och pussar i kombo med hosta och rinniga näsor. Varför har inte treåringar förmågan att cover their cough istället för att hosta rakt ut över frukostbordet? Hade de förstått värdet av att inte hosta utan att hålla för handen så hade mina sjukperioder garanterat haft betydligt längre intervaller. "Dem är bara barn" har jag hört. Jävla skitsnack. Imorgon ska jag ta tag i problemet och lära dem hur lite jag gillar att vara sjuk och ha så mycket snor i näsan som jag har nu. Det är knappt så jag överlever. Dessutom har jag snytit mig så många gånger att jag har skrapsår under näsan, och får man skrapsår av hushållspapper så har det gått för långt! Jag och Autumn var och köpte caugh drops idag för jag slutar inte hosta vad jag än gör, och det är lite roligt att hon fortfarande (efter mina hudratals tappra försök till förklaring) tror att det heter coffee drops och säger att hon också gillar kaffe. Tur att Gry snart kommer och hjälper mig att lära de små liven lite om livet. Bland annat halstabletter.

Precis som fröken Småland så har jag börjat en nedräkning nu (som jag precis glömde kollen på, fan nu måste jag hämta min almenacka igen!) Jo, nu. Back in track. 36 dagar. Jag känner på mig att jag sitter och ler i min ensamhet nu. Det ska bli så otroligt skönt att somna på flyget i NY och förhoppningsvis inte vakna förrän jag ser Stockholm stad skymta flera kilometer under mig. Det ska också bli otroligt skönt att lämna över min adorable familj till en tjej som de verkligen har fastnat skarpt för. Jag gillar henne också, ingen tvekan. Det är ett plus för annars skulle jag vägra att skänka henne mitt rum med utsikt över Manhattan skyline och hudson river.