är när man ringer till pizzerian och beställer det gamla vanlig och hon på andra sidan luren säger "home delivery to 310 Upper Mountain, right?". Jo, ah, yes, klämde jag ur mig, smått förstummad av förvåning. Känner hon igen mig? Fast jag beställde på telefon? Hur sjutton har hon så koll, hon ser mig ju inte ens? Man börjar ju undra om man beställer pizza för ofta när damen på pizzerian kan koppla ihop min röst med min adress. Aj. Amerika säger jag bara. För mycket.

För mycket är också vinterväder för barn som växt upp i soliga Californien och aldrig förut varit med om att få snö innanför tröjan. Mina knattar blir panikslagna av tanken på att sätta på sig vantarna och livrädda för det vita täcket som lagt sig över New Jersey. Vilken sorglig uppväxt om man är rädd för snö, suckar jag när Noah gallskriker någon om att jag ska bära honom i mina armar för att han inte vill få snö på sina snow boots. Jag skrattar och de grinar, medan vi traskar i snön på våra sex fötter, påväg hem från dagis. Jag kan inte hålla skrattet inne, tycker det låter så otroligt roligt när han säger "Jag fryser Lina Ulrikiiiiiiiiiiii", fast jag mycket väl vet varför han säger det. Jag fryser också, huden knottrar sig ibland under jackan, när en vind drar förbi. Dock verkar det som att hans värld ska gå under i vintervädret. Inte som att han kan klara sig den korta biten från dagisdörren till bilen utan att dö av förfrysning. Otroligt kul.

En annan sak som också är otroligt roligt är att Autumn 3 år var den första att kommentera min nyinköpta mössa från GAP. Jag kom in på dagis och som vanligt springer hon det fortaste hon kan genom hela lekrummet för att slänga sig i mina armar och högt och tydligt ropa "heeeeeeeej dååååååååå" till alla som fick nitlotten att stanna ett tag till. Idag var historien annorlunda. Hon gick sakta genom rummet med en inspekterande blick. Jag blev lite orolig där ett tag, att hon var sjuk, för hon var inte sig lik. Sen sprack ansiktet upp i det gamla vanliga flinet. "Ohh, Lina, your hat is very nice. Do you mind if I borrow it some day?" var det första som smet förbi hennes små läppar idag. Alla lärare skrattade så de kissade på mig, och jag kunde bara konstatera att 'Thats my girl!'. Underbar tjej. I bilen frågade hon igen, eftersom jag aldrig svarade på på fårgan angående att låna ut mössan. Den här mössan är för grown ups förklarade jag medan jag tänkte 'Inte en chans babe, denna mössa kostade mig mer än flygbiljetten hem till Sverige, kind of'. Puss på henne. Och på Noah som vid detta lag störtgrinade för att han skymtade nån snöflinga på sina byxor.