Min väckarklocka ringer varje dag innan soluppgången. Jag har blivit van med att kliva upp i gryningen. I början var jag smått förbannad över att jag fick lov att börja jobba innan ens solen satte fart och gjorde lite nytta. Nu har jag fastnat så rejält för att äta frukost i soluppgången att jag inte vet hur jag ska göra när jag kommer hem. Kanske får jag lov att ändra mina vanor och leva ett normalt liv, eller så kanske jag väljer att vända helt på det svenska dygnet och  fortsätter leva i New York-time, vilket betyder att jag går och lägger mig efter gryningen. Jag har inte valt än, men en sak är säkert - jag är fast i ett järngrepp när det gäller röd-oranga soluppgångar ovanför manhattan skyline. (Jag önskar att jag hade kunnat visa hela världen!)

Jag ska på date idag. Jag vet inte varför jag tackade ja, har egentligen ingen större lust. Jag fick ett tips förra veckan om hur hur man fördriver tiden så att den känns kortare. Ha kul. Som om jag inte redan visste det. Jag följde detta tips och tror att detta kan bli kul.  "Var försiktig så du inte blir kär" påminner Orup. "Han är inte en sån man blir kär i" förklarade jag kort. Hon undrade varför. "Han är amerikan" var mitt enda svar. "Han härstammar från Paris, så se upp, det blir nog en romantisk kyss där" (för fransmän är väl riktiga charmarör? försökte hon vidare) I godnattsagor och fairytales ja, tänkte jag. Orup är precis som en amerikan - vet ingenting om någonting utanför sina landsgränser. (För alla fransmän är faktiskt inte Don Juan!) Love her.