Jag har mått okej, kanske inte toppen, men ändå helt okej, de senaste tre dagarna, trots bihåleinflammation. Jag äter tappert mitt antibiotika som är jordgubbs-smaksatt, (ja, de smaksätter även medicin för vuxna i USA, haha!) och hoppades på förbättring. Sen började jag snyta blod. Jag ringer alltid Maria när jag behöver ett vettigt svar. "Det är nog inte jättefarligt, säkert näsblod" sa hon, och jag nöjde mig med det och fortsatte snyta blod. Sen började det droppa hejdlöst, nästan rinna, igår kväll. Det här är ju vidrigt att skriv i en blogg, uuh. Det var inte näsblod, utan medicinen som jag äter (som ska göra så mina blodkärl i bihålorna efter snor-sugningen inte spricker) hjälper inte. Sjukhuset igen, denna gång nattlig tur i två decimeter snö. Sakta och inte ett dugg säkert. Nu medicin, som koagulerar blod, yes. Jag hatar amerikas kostnader för sjukhusbesök, för vet ni vad, jag kommer inte ens ha råd att betala min biljett hem till Svea rike efter att jag blivit kvitt denna bihålinflammation. Trycket bakom pannbenet är självklart tillbaka (men oroa er inte, det är inte snor längre) för det är bara vanligt blod som håller på att fylla ut bihålorna i ett försök att få mig förbannad och frisk. So long for now, jag ska fira Brads födelsedag nu. Smutsig. Oduschad. Jag får inte duscha på tre dagar från och med igår, för att skiten i huvudet ska få en ärlig chans att läka. Det ingen vet är att jag inte hade duschat dagen innan heller. Stackars brad som får ha kalas med en stinkande nanny vid sin sida. På onsdag ska jag duscha igen, jippi. Han borde kanske flytta fram kalaset, för allas bästa. Nu ska jag gå ner till Natali för att få lite medömkan. So long for now.