För att bli kortfattad: om 12 dagar åker jag och Orup till Israel. Helen, om jag dör i kriget så får din uppgift bli att tvinga Hannes till min begravning. Jag vill att han kommer. Just du för att du är en bästa vän, just han för att han också är det. Det finns faktiskt en del människor som lyser; som inte riktigt nuddar asfalten när de går. Ni ni ni. Tack. (Förresten, om det behövs så vill jag att min aska sprids över stilla havet, tillsammans med orup. Om jag ska dö själv så väljer jag hellre döda havet, för jag är egentligen rädd för fiskar. Tillsammans med Mandy är jag säker på att fiskarna inte kommer att bli ett bekymmer. Med henne är jag trygg. Mamma, det här är inget skämt. Det är faktiskt så, men bara om de krävs. Helst kommer jag hem efter en fantastisk lärorik skitvarm solbränd vecka). Puss.