från en mycket lång promenad. (grattis carro, du vann, igen!) det var en mysig sådan, minsan. kalla fötter, varma händer, rosiga kinder. mycket skratt. många minnen. egentligen är det galet att man kan prata minnen med folk man egentligen inte ens har minnen tillsammans med. på sätt och vis har vi ändå minnen. ett. teater. utan att känna varandra. great. Patrik undrade om jag har glömt det jag en gång hade, och jag svarade nej. självklart inte. men "move on förfan" som min älskade vän Hannes säger. fastna inte i gamla sorger. jag borde ge det en chans, i guess? den som har nått emot det kan ringa mig nu. annars får det bära eller brista. brister det så duger det ändå i krig - känns som en lättnad. puss