Och därför måste jag leva livet fullt ut nu. jag måste ge det en chans. utan att tänka efter, helt utan varning. jag måste ge dig en chans att snurra mig runt runt runt. bära eller brista.

På hagagymnasiet gick det runt en halv tjej igår. inte speciellt bra.  jag är ledsen över att jag faktiskt var sjuk. och jag erkänner, jag känner mig halv utan dig också, Mandy. du anar inte hur stor del av mig du helt plötsligt har blivit. jag har ingen aning om hur det går på högskolan, om vi ska behöva gå skilda vägar. jag vägrar. (men jag längtar tills jag får spendera ett år i USA med dig!) det roligaste är ändå att "jag känner mig halv utan dig-snacket" inte är nått skämt. det är verkligen så. det har till och med 3b+m fattat. och frågar. mandy, vart är din andra hälft? -ja, hon är sjuk..  helvete. jag är ledsen om du kände dig ensam. men du vet vart jag finns. och jag är evigt tacksam över att du finns. här. för mig. i framtiden. du är en sån som är värd att bevara. en sån som är värd att sjunga för. så, till dig:

jag tyckte du var här hos mig
jag ropade men jag misstog väl mig
jag hörde inga svar
jag hittade inga ord
jag tror jag blev arg och slog sönder ett bord
(det är så tomt utan dig i min lägenhet!)
på riktigt alltså.