Jag sitter på jobbet. Orup är också här. Gud så hon jobbar på där bakom ryggen på mig. Flitig kvinna. Krickan hänger också på. Hon är också flitig, och ska med till Stockholm till helgen ändå, tjoho. Vi ska äta restaurang på chefens kort och få se min idol, Joe Labero, på riktigt. I verkligheten. Kanske får jag nudda honom. Kanske.

Och kanske nuddar jag Lasse ikväll. Ja, en kram ska han få, mannen från huvudstaden. Fy så jag har saknat honom denna månad, dagarna sen nyår. hihi. En puss får han nog också, mannen. tjoho.

Efter jobbet, om ungefär två timmar ska jag, Orup och mina trasiga skor vandra ner på stan och köpa present till Ronja. Och till Dello. Jag ska köpa blommor till dessa fina flickor. Hoppas inte Ronja läser det här innan ikväll nu. Då blir blommorna ingen överraskning.  Jag tror nog Ronja gillar överraskningar. hihi. Och så gillar hon Joel. Det är inget jag tror, för det vet jag.

Nu pratar Krickan och Orup om torka. Orup tror vi (jag och hon) ligger i torka nu, men jag är inte så säker på det. "Titta mot horisonten, snart kommer kamelkaravanen", säger Krickan. Jag hoppas det. Hoppas så. Och jag hoppas att kamelerna har med sig massa blöta pussar till min vän. Orup alltså. Fast om planen går som den ska så kanske hon inte behöver stå på sina bara knän och be längre. Anton S i Åre, förresten, ring mig, du ingår i planen.

Nej nu måste jag gå och kolla så Orup gör rätt. Se efter om jag ska våga lämne henne ensam på jobbet nästa vecka. wow, puss. live.se. fråga efter. ny.