Fortsättning till min föregående replik,                             "människor som tror har en chans",

för även om man tror och har en chans så kan det gå käpprätt ner i backen. Precis så gjorde det för mig, märkte jag precis. Lovely. Nya tag. 18 dagar kvar tills flyget går, jag fick klisterlappar till bagaget idag, och tips på hur man rymmer hela garderoben i en väska på 23 kilo. Tack liksom.

Jag råkade skymta min framtida man, prinsen, på tv igår när syrran hans fyllde år. Viktoriadagen. Han är ursnygg men något säger mig att jag inte kan ha en man som inte kan klappa i takt. För det kan han inte. Förresten så dejtar han en annan lyckligt lottad dam, om man ska tro på tidningen. Det kanske är lika bra för jag vill helst ha en pojk som kan både klappa och dansa i takt (första bröllopsdansen, hej!) Mina och hans barn skulle ändå aldrig kunna bli dansare, som dem säkerligen vill, för han verkar inte ens fixa att prata och klappa händerna samtidigt, i takt till Jill Jonssons stämma. Puss på en söt prins som jag inte vill ha. Dra dig baklänges, Fille.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0