Dagen idag spenderade jag med gangsterungen och morsan. (Noel och Ulrika). Det var en dag av allra bästa slag. Förutom vissa detaljer. Egentligen behöver man inte bry sig om detaljer, men denna detalj är ganska rolig och handlar om en moster och hennes hunger. Jag märkte nyss att hennes humör i jag-har-tom-mage-läge inte är det minsta perfekt. Ungefär som mitt. Exakt som mitt. Att Caroline känner väl igen det kan ingen neka. Mer än väl, så att säga. Tålamodsmätaren sjunker till noll eller i värsta fall minus och omgivningen skrattar åt en lättretlig attityd. Idag lät det som nått i stil med "Ta och jucka ut din jävla Suzuki nu då! Kom igen, backa här ifrån! Stick och brinn!" ´. Jag kan inte mer än älska denna brud! Tack för idag, älskade moster, älskade kusin, älskade mormor, älskade morfar. Kvällen kommer också bli av allra bästa slag. En sista kväll i Roxnäs känns mer är helt rätt. Att gå hem kommer kännas ungefär som en rad ur favvomosters nya favoritlåt, som låter så exakt "falling out from a perfect dream". För snart faller jag ur en perfekt dröm. Kanske, förhoppninsgvis, landar jag i en ny. Hittar ett nytt dreamteam, ett gäng skojigt folk som jag kommer älska att umgås med, även om det aldrig blir lika bra som nu.