Kvällen började hos tösen som precis landat i Sverige och dragit med sig monsunregnet hem från Thai, och ja, jag är avundsjuk. Alla är avundsjuka på en tjej som precis kommit hem från thailand. Alla blir avundsjuka på en tjej som har hela rummet fullt med påsar, som snart bekommer en sprillans ny garderob. Jag antar att ingen är avis på mig som satte mig på en buss som körde genom en översvämmning så att bussen läckte in hela två decimeter vatten över hela bussens golv? Hihi. Hur m ycket jag än hatar regn och hur arg regn än gör mig så fortsatte kvällen hos allas vår Johan, med nära och kära. Jag har inte haft så roligt på länge, men så tråkigt folk över lag, om vi säger så.  Slutstationen var ett efterlängtat Harrys, så jag är nöjd. Jag är ännu mera nöjd över att Harrys gäster var ett blandat gäng today, för där ibland fanns min "mr dreamboy". Han har den där blicken som får mig att vilja dö, men samtidigt leva föralltid. Jag har samma känsla som när jag åker en karusell jag absolut inte vågar åka men gör det ändå, utan att tveka. Jag vet inte alls hur han gör, men nått gör han förbannat rätt, varje gång jag ser honom. Faller, faller, faller. Lyckat. Det enda minuset jag har att tillägga är att jag alltid saknar Orup när hon inte är med. Jag hoppas hennes filmkväll var skittråkig så hon följer med mig nästa gång istället. Puss och tack för en fin kväll.