Jag älskar Orup.
Kanske för att hon är den gulligaste jag vet. Nyss tillägnade hon en låt till mig och jag vet inte hur jag ska kunna leva utan henne kommande år när jag tänker på att alla hennes gulliga gester inte kommer finnas där varje dag. Jag älskar hennes dumma ideer (bland annat att vi ska mörda nån för att få stadigt sällskap? För jo, Anders Eklund gjorde det och se, han lyckades hitta nån som älskar han. Det står i Aftonbladet idag. Jag fattar inte hur folk gör), jag älskar hennes leende som liknar en ödlas (se bilden ovan!), jag älskar hennes breda ordförråd som hon inte ens själv förstår sig på (Anekdot, agorafobi, sporadisk, rajgera, matrona?), jag älskar att hon skrattar när hon gråter och jag älskar att hon blir glad så fort igen när hon blir sur, för annars skulle det sura hålla i sig ständigt, hihi. Hur som helst har hon rätt när hon påstår att inget kommer stoppa oss nu. Se och hör.
Kommentarer
Trackback