Kvällen började mycket mysigt och precis som planerat: Pyjamasbyxorna var på sin plats, vi åt middag som allas våran Kratschmer lagat, vi genomgick intressanta samtal om boken "The game" som man kan plugga in om man vill bli dejtingproffs och slutligen blev det filmvisning på filmduk. Strax efter midnatt avvek en de av pyjamasgänget och försvann till vännen som satt på andra sidan stan och trånade, andra fortsatte myspys. Det blev ingen "snurra flaska" som jag hade hoppats, men en hel del sanningar smet sig ut ändå. På gott och ont. Jag fattar ingenting idag. Imorse när jag vaknade och under några sekunder fick lov att fundera vilka armar som låg överallt omkring mig fattade jag ännu mindre. Sen kändes det bra igen. Inte så förvirrat. Faktiskt bättre än på länge. Jag tycker det är fel att behöva dölja känslor  för att tillfredställa andra. Det känns inte ok. Det skulle vara ett av alla miljoner sätt man kan ljuga på. Vilken otur att hjärtat är så jävla skört, så att säga. Jag hatar att det finns tumregler, samtidigt förstår jag varför dem finns. Jag hade inte velat leva i en värld utan dessa regler iallafall. Var gränsen för denna orimliga regel går får man bestämma själv.  Nu vet jag att vi tar en liten risk, yes - men jag kan inte sova och får inte benen att stå still. Det kan bli svårt att dölja om man vet vart hjärtat vill. Så jag får lita på magkänslan, det är mitt motto. Det kan aldrig gå fel.