Igår eftermiddag när jag satt på en bänk i lekparken (vid alkishusen för att min bror mot mammas vilja påstår att det är roligaste lekparken och därför vill leka där) så hörde jag nått helt jävla sjukt, ursäkta språket. En unge på 4 år som Anton tydligen kände igen från hans tidigare dagis sa de mest facinerande orden som år fyraåring kan säga. Han inledde med "Hej Anton din blådåre, känner du igen mig och min kompis Dilan?" Som storasyster tappade jag hakan och funderade på hur en fyraåring kan komma ihåg ord som blådåre. Vet han verkligen var blådåre betyder om det stämmer att han är fyra år? Vet jag som är tjugo år ens vad det är? Den irriterande lilla fyraåringen fortsatte med "Du kullade mig nästan, jävla helvete jävlar". Hakan var nu halvvägs ner till marken. Han svär mycket, tänkte jag. "Cykla fortare om du ska kunna ta mig, Anton din jävla fitta". Nu skrapade den i gruset. Hakan. Jag som trodde att cykelkull var en relativt lugn lek.  Jag minns att jag tyckte det var kul med cykelkull när jag var sådär 6 år, men tycker Anton som är 6 år idag att det är kul med cykelkull? Det värsta som kunde hända på 90 talet när man lekte cykelkull var att man ramlade på slirgruset i en kurva när man var nära på att bli kullad, och skrapade upp handflatorna. Idag är det åskådarna på bänkarna i alkislekparken som får de värsta skrapsåren. På hakorna. Världen 'r inte som den var, utan annorlunda. Det går inte mot det bättre precis och jag förstår varför mamma föredrar lekparken mitt i vårat bostadsområde framför alkishusens nyrenoverade klätterställning.

Isabelles och min fika igår var fantastisk och ganska långdragen. Jag tror vi satt där i närmare tre timmar, men utsikten var ju inte helt fel, om vi säger så. Många snyggingar fikar på Waynes Coffee. Jag är trött efter nattjobb och säger saker som jag inte menar. Det stället till det i mitt huvud att vara vaken på natten och sova på förmiddagen. Mitt språk blir omvänt och orden bara ploppar ut ur munnen och plötsligt sitter jag där och funderar om det verkligen var jag som sa det där jag nyss hörde n¨ån säga, hm. Detta resulterade iallafall igår i en oförklarad mening som lyder exakt sähär - "Åh, jag blev jättesugen på Adam när han hämtade vatten". Att Adam är är snygging kan man inte bortfärklara men grejen var den att jag blev sugen på vatten när Adam hämtade ett glas vatten till sig. Isabelle skrattade och jag skrattade.

Senare inatt, efter jobbet, var hjärnan fortfarande inte riktigt som den skulle, vilket gjorde att jag skrev ett sms samtidigt som jag cyklade. I vanliga fall hade jag varit mer försiktig, och väntat med sms-skrivning tills min cykling från jobbet var över, men idag skrev jag samtidigt. Det var ett sms som handlade om väldigt intressanta saker så jag fick bråttom och svara. Jag cyklade in i en stolpe, (Ni vet, en vanlig hastighetsskylt) och vurpade rätt rejält. Jag visste inte om jag skulle skratta åt mig själv som är så klantig eller grina för att mina byxor blev trasiga och förstörda. Jag gjorde inget av det och fortsatte cykla hem. Styret är snett och jag får lov att svänga vänster hela tiden för att komma rakt fram. Ska jag till vänster får jag göra en helsnurr på styret. Nästan. Tack för mig. Godnatt.