men det känns ändå förjävligt bra. Det är väldigt sorgligt också tycker jag, och det läste säkert varenda jävel i tidningen att jag hade råkat sagt i intervjun med Borlänge tidning, men det är faktiskt blandade känslor. Absolut främst känns det bra att aldrig mer behöva gå tillbaka till Hagagymnasiet, värsta skvallerhaket i staden. Att slippa allt skitsnack och alla fjantar. Många kommer jag sakna, det märks redan nu. En söndag kväll och jag hade med glädje gått till skolan imorgon. Caroline, Mia, Denise, Johan A, Johan F, Nermin, Rickard, Thimmy - ni var liksom fantastiskt allihopa på ert eget sätt. Ibland kommer jag nog tänka tillbaka på tiden mer er och börja störtgrina.  Hur som helst så tog det slut i fredags, jag grinade när Åsa läste hejdå-talet för oss i klassen, jag grinade när jag fick rosen av Andreas och jag grinade när jag fick ett stipendium för "mycket goda studieresultat" nånting. Kvällen led mot sitt slut även om ingen av oss ville att dagen skulle ta slut, jag hade fantastiskt roligt och inte förrän jag hade tagit taxi hem och klätt av mig naken märkte jag att min tidigare helt kritvita klänning skimmrade i en rosa nyans för att nått gammalt ragg hällde en hel cider över mig på S2, att min mössa var grön efter kullebyttor i parken och att mina skavsår faktiskt inte var så stora som de kändes när jag vandrade iväg mot pizzerian efter mycket dansande. Idag sitter jag och tittar på mina fantastiskt fina presenter jag fick av min fantastiskt fina släkt och jag blir helt rörd. Halsbandet jag fick av min moster kommer alltid vara med mig, det är en present given av kärlek. Blommorna som är miljoner hänger på tork men jag hoppas de inte torkar sönder för de vill jag ha kvar, kunna titta på senare i livet - och minnas en värdefull kväll med skratt och tårar.

Imorse när jag vaknade gjorde jag nått jag aldrig i mitt liv gjort förut. Jag tog min valsedel och min mamma och gick och röstade i Euparlamentvalet. Det kändes ganska häftigt att faktiskt få vara med och bestämma vilka som ska styra Eu. Jag pratar inte om mitt val i valet, för det har en vis man lärt mig att inte göra, men jag vet att jag röstade med magkänslan. Man ska alltid lita på den. Då kommer livet bli bra, eller så går det åt helvete. Jag har ingen aning.

Magkänslan har också gjort att jag imorgon eftermiddag ställer mig vid riksväg 70 och tar mig med liftning neråt i landet. Det blir nästan som en roadtrip och mamma är orolig men Orup har lovat att ta hand om mig i veckan. Min enda lediga vecka innan jag åker till New Jersey och detta lyxiga hotell -  http://www.starwoodhotels.com/sheraton/property/photos/index.html?propertyID=151#photo_section_0Link