är en bra beskrivning på min torsdag. Det verkligen öser ner, men jordgubbar i mjölk med socker på ger mig ändå sommarkänslorna tillbaka. Dessutom ger regn stressade människor tillfälle att sitta ner och titta på klassiska filmer som man nästan hade glömt slutet på, så jag gillar det. Iallafall lite.

En sak jag funderade lite på idag när jag satt med Orup och lillebror och åt glass var det här med kärlek. Inne i mitt huvud hörde jag samtidigt Håkans röst- ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nån som tar mig någonstans-  och kom på att kärleken precis har tagit mig nånstans. Faktiskt så har den snart (om 52 dagar) tagit mig till en annan kontinent. Hade det inte varit för en gammal och lycklig men ändå olycklig kärlek så hade jag förmodligen inte valt att börja mitt nya liv i NYC i slutet av sommaren, nej, jag hade suttit kvar på min stol i Falun och varit samma gamla tjej, med humöret som ständigt svajjar, i flera år. Så jag får tacka dig min vän, gamla kärlek och pojk, för snart kommer dagen då jag förmodligen skriver ett blogginlägg där rubriken lyder "Hejdå Sverige", om jag känner mig själv rätt. Nu ska jag och Anton åka och bada, tvillingarna Barkar Andersson gjorde mig så avundsjuk igår att jag idag följer samma spår. Dyk och våg. Hej. Puss.