Mycket har hänt sen min hemstad blev överbefolkad, sen peace and love körde igång med fullt ös och sen jag har haft fullt upp och inte hunnit skriva så mycket som en rad. Jag ska åtgärda detta: Michael Jackson dog, 50 år och ännu färre kilo på kroppen. Jag tror han mår bättre nu när han ligger med näsan uppåt, om jag ska vara ärlig. I början av veckan blev min Orup förnedrad enligt henne själv, när en liten flicka skrek "Titta, Mamma! Det är Aladin-Jasmine!" Jag tycker annars det var ganska gulligt, för hon är ju lik Aladins Jasmine. Igår fick Isabelle visum till staterna - hejdå Sverige, hej Californien, och min största första kärlek har stadgat sig och börjat om på nytt, med en ny framtid. Nu är vi ovänner och jag vet inte ens varför. Egentligen är jag väldigt glad att han mår bra. Hur som helst, jag, jag har en ständig (ganska mysig) känsla - mest hela tiden - i magen. Jag vet inte vad det är men det känns spännande. Bra. Mysigt. Antingen är det sommaren som gör mig galen, eller så är det verkligt. Jag orkar inte ens fundera på det eftersom livet leker, och jag leker med det.

Igår märkte jag att Mandy har en stark förkärlek till Timbuktu, för tydligen kan hon varje låt av denna man? Vi passade på att stå längst fram och bekanta oss med riktiga fan som tände rökelser för att minska svettlukten. Vissa är verkligen rutinerade fetivalbesökare, själv är jag ganska loj men njuter ändå. Vi såg en snygging som vare exakt lik en kille vi träffade i Israel. Caroline avgudar honom. Jag tyckte att det var mer lägligt att flörta nu än på förintelsemuseet i Jerusalem men Caroline lät honom försvinna in i folkmassorna, för faktiskt, han i Israel var snyggare. Det var nog inte samma kille ändå.

Tio minuter efter att Mandys tänkbara drömkille försvann drog vi ännu ett av våra berömda skämt, med okänd man. Vi stod i världslång kö till bankomat och hade tråkigt osm fan. En kille frågade oss om vi hade cigg. Vi svarade nej men sen böjde sig min vän fram mot honom och viskade "men vi har nått annat, hur mycket är du beredd att betala?" Han frågade högt och tydligt om det var hasch, vi bad honom prata lite tystare och bara stå still i kön, så vi kunde prata efteråt. Fem gram, hittade Mandy på, killen blev nöjd så vi hade lyckats. Han kollade om han hade tillräckligt med pengar på kontot, sen skulle vi mötas bakom pelaren 5 meter bort, om han hade fått sin vilja igenom. Jag och Caroline löpte därifrån när vi kom på att vi faktiskt inte hade några droger att sälja. Hm, jag älskar festival.

Jag har ätit kebab 4 gånger och kebabpizza 2 gånger under dessa tre föregående dagar. Det är nyttigare än hamburgare tröstade min jobbarkompis mig med, men dekänns ändå lite dumt. Fast om jag tänker efter så är jag faktiskt sugen på en kebab nu också. Hårdträning väntar. Och sista dagen på festivalen väntar.  Jag kan knappt vänta, jag längtar som fan fan fan. Ikväll ska bli en faktastisk kväll med fantastiskt sällskap. Om vi hittar dem vi söker, vill säga. I vimlet är inte inte jättelätt. Men jag hoppas att efter tre dagars letande hitta en trygg famn, för att beskriva detta. Puss.