Det gör mig galet glad. På allvar. Jag gillar att snurra. Gillar att snurra om det är med dig jag snurrar. Mandy, du är min hjälte. Tack för att du finns. Tack för en heltoppen kväll igår. Tack för att du får mig att göra galna saker. Tack för att du skämmer ut mig för folk. Utan dig hade inte mina tankar aldrig snurrat så fort idag. Kanske hade känslorna hållt sig på normal-nivå också, och det hade varit helt kasst! Mina känslor får hellre hoppa omkring. Det känns bra. Lite spännande. Och jag tänker vinna. Detta.

Och det finns fler anledningar till att det hoppar som det gör. Inte bara du du du. Jag åker till Israel imorgon. Wow. Väskan är packad, Orup är laddad och jag har glömt bort vart jag la mina dollar och mitt pass. Haha, resfebern får mig nervös. Tredje saken är att jag fick ett samtal från USA idag. Puss på det.

Nu ska jag och Robin mötas på mitten för en sista promenix. Inte sista för alltid, men sista innan jag ska flyga flygplan. (Åh herregud vad jag tjatar om planet, resan, livet. Jag tror det är för att jag är nervös). Jag åt en last suffer idag också. Hos mormor och morfar. Det var gott med tanke på att det kanske är min sista måltid. Tack för maten. Puss