Det sista jag behöver är någon som du.
Eller så kanske det rent av är så att jag behöver det? Jag kan medge att det inte är enkelt iallafall. Tankarna går framoch tillbaka, upp och ner, hit och dit. Jag blir helt förvirrad. Kanske är sådant som är enkelt vanligtvis inte längre enkelt om det är förbjudet? Förbjudet förbjudet förbjudet, är förjävligt. Jag kan ärligt påstå att det känns fel, men ändå rätt. På nått jävla sätt ändå förbannat rätt. Trubbel. Jag vet inte om jag ska satsa och riskera eller lägga ner och veta att jag kommer ångra mig när nån annan följer dig hem. Jag har egentligen ingen plikt, så jag borde göra som vanligt - lita på magkänslan. Det är min bonusmamma som har lärt mig det, och jag hoppas att hongjorde det för att det är ett bra knep. Jag är hur som helst i ett pissdåligt läge nu. Dubbeltrubbel. (Jag vet att jag är galen som litar på mammor och magkänslor, men ingen kan slå mig på fingrarna här).