skulle man kunna tro, men så är inte fallet. Jag är rätt så säker på att det är lika långt, vare sig det blåter med, mot eller åt sidan, men att cykla hagagymnasiet-mellsta-norr amsberg-övermora-medväga-domnarvet-ornäs-torsång-hagagymnasiet i motvind var döden. Dessutom hade jag en kärringhonda med barnstol, vilken agerade vindmotstånd under precis och exakt hela färden, förutom den delen av vägen då Orup lät mig cykla på hennes blå cykel.  När jag kom hem och berättade om min cyklande dag idag för min lillebror fick jag höra att hans ben hade burit han i joggingtempo i nästan två mil samtidigt som jag, Orup och cykeln kämpade genom borlänges utkant. Jag kände mig inte så där jättestolt längre men jag är glad att vi gjorde det. Även detta ska jag berätta för mina barnbarn, om jag inte glömmer bort det tills dess.

Nu sitter jag på en stol på ett bibliotek och bläddrar i Svea rikes lag, den är ganska tung, ganska tjock och luktar som en bibel. Sidorna är dessutom lika tunna som en bibels, vilket ger ett intryck av en bibel, fast det är sveriges lagbok. Jag ska lämna in ett examensarbete i en fördjupning om marknasdföring av alkohol, men min juridiska handbok på 1253 sidor räckte inte så nu har jag hittat en lagbok med varenda jävla lagtext i världen att bläddra i. En tant hjälper min kopiera men jag tror hon tror att hon vet hur man gör, för hon verkar inte veta att hon gör rätt iallafall. Det går långsamt och den gamla lagboken gör min förvirrad med alla sina paragrafer och lagnummer. Nu kommer tanten med 1994:1738, 4. kapl. Tack tack tack. Juridik, jag älskar dig. Puss på mig och mina läxor.