Inatt badade jag naken, i närheten av Källviken skulle jag gissa utan att veta överdrivet mycket om Faluns gator, på en strand jag aldrig förut sett. Jag satt kvar på en parkbänk i den blöta sanden ganska länge, fastän det blåste kallt emellanåt. Det var fullmåne och skenet var starkare än förut, så det gav lite stämning. Att jag badade naken var ju också en del av upplevelsen. Alla borde testa nakenbad (för det är ganska härligt), men jag rekomenderar en annan månad än maj. Ett tag funderade jag på om det verkligen var tillåtet att springa runt på en strand spritt språngande, men sen funderade jag om och kom på att inte jättemånga sitter vakna och kikar ut genom sina fönster mitt i natten i förhoppning om att få syn på en brunare kropp och en vit stjärt. Hur som helst, det var fantastiskt roligt och detta är troligen ett minne som jag kommer att kunna skratta åt om 40 år eller så. Mina barnbarn kanske också skrattar om jag berättar med inlevelse om hur vasst gruset var när fötterna domnat av, hur jag snubblade till i panik i vattenbrynets kalla vatten och fick grus i munnen och hur jag fantiserade på vägen hem att en polis skulle stoppa mig i en fartkontroll, tvinga mig att kliva ut ur bilen och då få se hans grimage när han inser att jag faktiskt var påväg hem i bilen helt naken. När historien förs vidare kommer jag nog utesluta några små obetydliga detaljer.

Imorse när jag vaknade tog jag ett ganska lätt beslut och slutade mitt dejtande rätt så snyggt. Min morfar köpte ett måttband till mig igår och uppmanar mig att klippa av en centimeter för varje dag som New York närmar sig. Det är 86 centimeter långt nu och det är den extremt korta biten av ett tvåmeters långt måttband som fick mig att hajja läget - det är dax att fly fältet snart och jag vill inte behöva lämna någon på flygplatsen i tårar. Den enda som kommer få tillåtelse att gråta den dagen är min högst älskade moster, mer pallar jag inte. Om mamma bölar kanske jag ställer in, så hon får låta bli. Mitt liv är ändå ganska bra, äventyret fortsätter och jag har köpt ett gym-gympa-dans-spinning-kort på friskis nu. Jag hoppas att dessa hemska maskiner med tyngder och springband med kalorimätare får mig på andra tankar. När någon random frågar mig om ett halvår hur det är med mig och min nya del av livet, om jag mår bra och trivs, vill jag kunna svara "jag lever livet som i mina drömmar".  (If I can make it there, i'm gonna make it anywhere!) Nu ska jag kämpa på på jobbet de sista timmarne och sakna Orup som sitter på tåget till stockholm. Puss