men jag tror att jag måste börja hoppas på något annat. Kanske blir någon av dagarna mysiga, kanske går hela planen åt helvete. Jag känner på mig att den här helgen kommer bli av blandade känslor - besvikelsen över den korta tiden som aldrig räcker till och lättnaden över att den saknade är i närheten. Jag vet varken vad jag ska tro eller känna, men jag vet att det som jag känner nu är saknad, glädje och förkylning.