Det blev precis som jag trott, och precis tvärt emot vad jag hade hoppats. Så blir det alltid när det gäller dig. Jag vet inte längre varför jag försöker stå ut, så kanske borde jag dra mig ur helt. Om det endast är en uppoffring så känns det inte längre lika värt. Jag är som en droppe i oceanen för dig, och har kanske alltid varit det. Jag borde kommit över det by now, det borde inte leva så mycket som det gör. Hjärtat alltså.

Jag vet aldrig vart jag ska ta vägen men jag blir alltid lika rastlös. Och hon sa nått i stil med: Jag vet hur det är, det är ett helvete! Som en sorglig film, som ingen annan ser. Ett hål i dig -mörkt och stort. Jag vet hur det känns, det är turbulen. Det är över nu, han är borta nu. Det är ditt liv nu, så ta för dig nu, det kommer aldrig igen.  Så jag ska säga som det är - du är bara en av många människor jag drömt om.