Jag vet inte hur många högtider amerika firar för det är många, men jag kan tala om att det slår Sveriges alla traditioner och högtider med hästlängder. Hästlängders hästlängder. Imorgon har vi kommer fram till vad vi kallar Thanksgiving, och alltså står ännu en amerikans högtid på mitt schema. Jag har försökt sätta mig in i pilgrimmernas historia för att förstå vad vi faktiskt firar. Utifall att någon av tvillingarna skulle vara lika förvirrad som mig i detta moment och vilja fråga, tänkte jag. Olyckligtvis frågade Noah idag. Lyckligtvis var det iallafall efter att jag pluggat på om pilgrimmer och nybyggare i america. Jag gav honom ett svar som han verkade mycket nöjd med. "Jo vet du vad, att thanksgiving är den viktigaste och bästa högtiden på hela året" berättade jag, men egentligen har jag ingen aning. Det lät väldigt trovärdigt, men sen är morgondagen absolout upp till bevis. På en gammal farm i Dutchess county, NY, ska jag spendera min thanksgivingday. Jag hoppas farmen har väldigt få djur och väldigt mycket kalkon, för kalkon och thanksgiving är det enda jag kan koppla ihop i dagsläge. (Det där skulle kunna uttryckas med "make no sence", för vitt jag vet är även kalkon ett djur. Jag hoppas hur som helst att det finns väldigt få otillagade djur men desto fler ätbara kalkoner, haha). Efter thanksgiving kommer en tammetusan urgullig tjej till NJ, för att tilllbringa helgen. Vi alla vet hur det kommer sluta. Myspys, film, order-in middag, salsa och coldstone. Fett. Onödigt. Onyttigt. Oemotståndligt. Oundvikligt. Orden får tala för sig själva denna gång.

Till sist, för att göra mina föräldrar oroliga, så jag får lite medlidande här borta: Min influensa har satt sig på lungorna nu, det surrar i hela bröstkorgen, som små bin, och jag är livrädd för att svininfluensan på nått omöjligt sätt har nått mig tillslut ändå. Im calling for help, svensk hjälp. Amerikanerna vet inte riktigt vad de snackar om, angående the flu, även om det är här det borde snackas om erfarenhet.