Föregående natt hade jag en mardröm  (ganska självklart om familjen Koestler) och vaknade kallsvettig, fy. Jag är out of there, och när jag öppnade ögonen imorse fick jag påminna mig själv om vart jag befann mig genom att speja ut genom fönstret (blicka ut över manhattans alla skyskrapor) och inse att jag var i paradiset. New jersey-paradiset. Allting omkring mig, (förutom min nya tjeckiska kompis engelska uttal!!!!!!!) är väldigt vackert här. Jag brukar inte använda ordet vackert speciellt ofta, kommer mest sporadiskt inlaggt ibland, men vackert är det ord som beskrivet NJ bäst. Det beskriver mitt hus, min gata, min familj, mitt liv. Till och med två klibbiga händer, rent ut sagt doppade i gröten, är vackra - de klibbiga händerna tillhör en av två treåringar med hjärtat på rätt plats. (Jag har tydligen också hjärtat på rätt plats, vilket är ganska irriterande ibland. I get high on you babe. För att vara en fair lady borde jag kanske berätta det för dig inom kort. Hade jag varit du hade jag velat veta).

Back to Jersey. Jag är ett big fan of havregrynsgröt och hon som är ett big fan av mig är också ett big fan av nyttig frukost. Jag har aldrig varit med om maken. Urgulliga (vilket inte hör till saken, jag tappar tråden!) treåringar som bönar och ber för osötad havregrynsgröt och äckligt nyttig sallad - jag tappar hakan. Den skrapar i golvet av förvåning. Jag har kommit till ett hus där texten lyder "organic" på allt vi införskaffar och finns det inte mängder av sallad på bordet så är det inte middagsdax. Två lätta regler som ingen verkar strida emot. Att livet som au-pair (trots detta underbara ungar med fantastiska föräldrar) inte är något framtidsyrke är ganska klart. Det står skrivet i stjärnorna att jag har ett annat kall än barnflicka, men äntligen har vi kommit till den delen av livet som jag har längtat efter. När någon som jag inte har pratat med på länge frågar mig "hur livet är nu för tiden" kan jag svara "Jag lever livet som i mina drömmar) med ett leende på läpparna. Ett leende i hjärtat också, för den delen. I September sitter jag i en flygstol på ett flyg som tar mig mot Sverige, ganska garanterat, men tills dess njuter jag av att ajg from now on kan njuta av livet som äkta Jerseygirl. Do you know, that everyday's the first of the rest of your life. Puss på det. Nu ska jag tillbringa kvällen genom att försöka ta ett dugligt kort ut från mitt fönster, över mycket upplysta NYC och dess skyskrapor.  Ps. Grattis till min vän, tillhörande manhattan-crew, som har blivit 20 (helt oväsentliga enligt/i USA) år.