Jag kanske inte är den bästa barnflickan man kan tänka sig, men jag är nog inte den sämsta heller. Vi har förbannat kul ibland (se bilderna nedan) men jag lackar ur när någon dricker ur toaletten eller kissar under köksbordet. Jag tröttnar på att sitta och titta på när treåringar pusslar sådär hemskt sakta som bara treåringar kan, så jag pusslar ihop alla bitar åt dem när de minst anar det. Pussel är kanske till för att pussla sakta om man är liten, ingen ska hjälpa, men jag blir frustrerad när de vrider och vänder på biten åt tre av fyra möjliga håll och ändå inte fattar att de fjärde måste vara rätt. De ger upp innan de testat de fjärde och ja, då får jag smått panik och hjälper dem tillslut med resterande bitar.  Snabbt som blixten. Jag tror inte ens de hinner reagera och tror sen att de har klarat de själva. Det skiter jag fullständigt i. Jag minns när jag och Linus satt i hans vardgsrum och pusslade ett jättepussel med 10.000 bitar, i flera dagar i sträck. Där snackar vi nöje. Det var tider det, och minnet är mycket fint. Tack för det. 10 bitars puzzel är inte min grej. Wow, vilka minnen som spelas upp på näthinnan nu, jag borde nog köpa mig ett nytt pussel inom kort. Jag gillart (men undrar om vi verkligen hann pussla klart någon gång? förmodligen inte). 

Som jag sa där uppe, ibland har vi riktigt roligt tillsammans, jag och treåringarna. Idag hittade jag en sköning sittandes i handfatet. Denna urgulliga unga dam lämnade ut sig själv helt totalt tidigare idag. Hon pussade mig på kunden och erkände "I love you Lina, most in the whole house!" Jag vet inte vad det är med ungar, de säger alltid precis vad de tänker. Kärlek känns så enkelt när det handlar om barn. De kan älska på ett gudomligt sätt, så enkelt. Så enkelt att bara ett barn klarar av det. Jag minns när jag var lika liten och tanig som Autumn och fick plats i handfatet. Visst tusan var kärlek lätt som en plätt år 1992.  (Jag kan inte påstå att kärlek är lika simpelt nu som då, nu när man har blivit lite äldre. Jag påstår inte heller att det är svårt, utan bara lite trassligare. Du läser mig kapitel för kapitel och det är svårt att förstå hur starkt vissa själar kan påverka. Sluta aldrig att läsa min bok, sluta aldrig vänta på vad du väntar på) Puss. Låt mig nu presentera henne vi alla väntat på - en naken Autumn Margret Wolfsen: