1. Det snöar i Svea rike idag och det är första gången i hela mitt liv som jag också skulle vilja befinna mig där snön faller ner.  2. Jag slog nyss mitt huvud i Marias vindstrappa så jag har en bula på pannan lagomt till första intrycket med NJ, just snyggt. 3. Jag tittar nostalgiskt på bilder från hela mitt liv och tårarna rinner när jag närmar mig albumet som jag har döpt till "Den bästa påsken - Ammarnäs 2007 - med Helen Forsvall". Efter tre månader borta från Sverige saknar jag det mesta som inte finns här. Jag saknar att det inte finns A4 format på papper i USA, (löjligt jag vet) så när man skriver ut ett dokument med svenskt ursprung försvinner en hel del i överkanten. Jag hatar att ställa mig på vågen och komma upp i ett tresiffrigt tal istället för de välbekanta 60. Pounds gör mig förvirrad, jajjamänsan. Jag hatar att jag börjar vänja mig vid dollar och jag hatar att jag reagerar med ett ryck när någon tilltalar mig på svenska. Mitt dalmål är också utslätat och blandat med de flesta dialekter och ett släng amerikanskt slang. Jag trodde att jag skulle bli glad om jag blev kvitt en dalkullas mål, men även det gör mig upset.

Det som gjorde min dag idag var (som vanligt) fröken smålands goda gärningar. När jag hörde henne ropa "godmorgon, tjohooooo" i trappen imorse blev jag först irriterad, hon kunde väl vara lite tyst iallafall, så smart som hon är, tänkte jag. När hon berättade att hon hade svängt in på Dunkin dounuts och köpt frukost (bagel och kaffe!!!!!!!!) till oss förlät jag henne utan större eftertanke. Jag älskar denna bruden alltså. Wow. Hon vet vad jag behöver för att vakna upp med ett leende. Puss på alla som kommer från småland och heter Gandskog.