Jag hade de mest underbara stunderna på 48e gatan de senaste dagarna och dessa är något jag sent kommer glömma. Jag kom till mitt nya hem i New Jersey ikväll, men saknar mitt manhattan-crew. Förutom saknaden till dem så vill jag berätta om det nya och minst sagt uppdaterade. Låt gå.

Jag var nervösare än nervösast mest hela dagen, men slutligen hämtade Brad upp mig i en fancy car. Jag stod och klängde på alla som var i närheten och ursäktar mig till Oscar om han hittar spår av lite små tårskvättar på tröjan. Stackarn fick ta hejdå-smällen när alla andra redan hade flytt fältet. När jag hade tagit mig genom Lincoln tunneln och över Hudson River kom tårarna igen. Jag vände mig bortåt och blickade ut mot floden så att Brad inte skulle se att jag redan saknade NY och allt vad det innebar.  Strax efter att jag torkat tårarna från mina kinder svängde våran fancy car in på uppfarten till 310 Upper mountain boulevard i Montclair. Huset är gigantiskt från utsidan och ännu värre när man får ta del av alla rum. Mitt rum (eller min egen våning) är kanske det bästa i hela huset. Stort, rymligt, dyrt och med snedtak över sängen. Eget badrum med hushållerska-service och garderober i mängder. Egen kaffemaskin på mitt rum (ifall jag inte heller än en sån som vaknar utan en kaffekopp, förklarade Natalie!) Mitt fönster ovanför sängen ger en ganska underbar vy: Hela manhattan med sitt sken och sin glans. Att jag nästan kan, om jag kisar kanske, se 48e gatan tar mig lite närmre där ni är. Amanda Jensen tar mig också lite närmre där ni är så därför lyssnar jag på 'happyland' och drömmer mig bort nu. Jag kommer säkert trivas som fisken i vattnet här, Autumn och Noah är urgulliga och kommer göra mitt år, men just idag trivs jag bäst där jag var igår kväll. Sida vid sida, varm, bekväm, utan krav. Jag vill inte bli vuxen, jag håller mer O om att "föralltid 23" skulle vara drömmen. Godnatt. Förresten pappa, grattis på födelsedagen. Extra puss till dig.