Min pappa jämför mig med Evel Knievel, vilket är ganska roligt. Han påstår att jag är stuntmannens motsvarighet, fast i bloggvärlden. Jag är glad över att inte ha 20 frakturer och hepatit C (källa - google.se) så jag får nöja mig med att vara lika undehållande som mr Evel, fast i skriftspråk. Dessutom tycket min pappa att jag är sjukt bra, det växer jag lite på. Vårat städersko-crew, som jag har haft livliga konversationer med hela morgonen, tycker också att jag är sjukt bra, men åter igen snackar vi om engelska språket igen. Alla våra städerskor härstammar från Polen (så fråga mig inte vad de gör i USA) och Polsk engelska är inte heller i klass men svensk-engelskan, tyvärr. Som sagt, berömet och komplimangerna haglade när sjumannaligan klev in med trasor och dammsugare, och jag fortsätter att växa varje gång någon säger att jag låter som en amerikan när jag pratar engelska. Sanningen är att mitt ego snart är så stort att det spricker. Tur att jag är ganska jordnära också, så jag inte sätter mig själv på en pelare och ser ner på alla andra, som många andra skulle ha gjort. Som en grabb som jag en gång kände gjorde varje dag. Jag skrev 'kände' just för att jag inte känner honom längre. Jag står inte ut med folk som tror att de är bättre än alla andra. (Iallafall inte sådana som tror det och sedan också visar omgivningen att de tror det. fy!) Nog talat om det, för dem som verkligen borde ha en eloge är de polska damerna som just nu byter mina lakan och bäddar min säng. Egentligen är personliga sängbäddare lite överdrivet lyx, men ibland ska man leva flott iställer för flottigt. (Flottigt hade det blivit om ingen städade mitt rum åt mig, för städning är inte min favritsysselsättning!) Nu ska jag faktiskt gå och göra något vettigt. Jag känner mig så otroligt lat och bortskämd när ligan beståenda av babuschka's springer omkring och städar i varenda litet hörn av detta gigantiska fyravåningshus medan jag lugnt och stillsamt njuter av min frukost framför tv'n. Jag måste få lite ändring på detta nu. Ikväll ska jag och en nyfunnen friend named Gabriella göra Montclair. Om en timme ska jag träffa Ingrid. Som min älskade pappa sa, det känns lite som att jag speeddejtar för tillfället, i jakt på socialt liv i New Jersey. Uttalas [Nju Djörsi] för att vara petig.