Att jag svävar på moln är ingen tillfällighet, det är ett faktum. Jag har alltid mina anledningar, och denna är förbannat bra. Jag är så glad att jag snart spricker, jag har en lycklig känsla i hela kroppen. Jag borde berätta. Jag sitter och viftar med biljetter till min första riktiga broadwaymusical. Jag håller dem verkligen med mina egna bara händer. (Som om det vore urhäftigt - det är trots allt bara en datautskriven e-ticket ännu!) By the way är Marias biljett också i tryggt förvar i min famn. Jag ska hålla hårt i dess papper ända tills torsdag, då starten går av stapeln. Att jag befinner mig, proffsigt uppklädd precis som en riktig NY-tjej, between broadway and 8th avenue med världens bästa smålänning på torsdag kväll känns som en mycket fin dröm. Grej är bara att det inte är en dröm längre. Overkligt. Verkligen. You make me happy, wether you know it or not. Jag tror att du har förstått det vid denna tid. 

Fler nyheter som den ovanstående har jag inte för tillfället, så för att fylla ut detta inlägg så kan jag berätta om min förmiddag i sällskap och min eftermiddag (och kväll) i ensamhet. Fröken småland och jag tog tillfället i akt och luchade ihop i Mount Kisco idag, innan båda var inplanerade på babysittarkväll. Vi drog en pizza, vilket var ett mycket dåligt val med tanke på den onyttiga fortsättningen på Coldstone, som kan beskrivas som alla glassbarers kung. Mint mint chocolate chocolate chip är min rekommendation för er som har vägarna förbi. För er som inte har vägarna förbi också, för den delen. Det är utan tvekan värt en omväg. Kärlek. Efter att vi ätit glassen och sedan ångrat att vi ätit glassen, så missade vi tåget som vi inte fick missa. Vi tog en roadtrip till Putnam county, det var en mycket trevlig bilfärd. Musik på hög volym och flerfiliga motorvägar gör mig sugen på nästa roadtrip, som går till DC. Snart, snart, snart and I can't wait. Efter att jag orienterat mig hem till Chappaqua, NY, på egen hand började min ensamma eftermiddag. Barnvakt till filmälskare, bättre än så blir det inte. Jag lyssnade på musik, tände doftljus och njöt av lugnet i huset, och vips så sov båda barnen sött. Jag passade på att äta romantisk middag med mig själv efter att de somnat, fortfarande med tända ljus. Jag blev lite nostalgisk och fällde några tårar. Kärlekskrank. Sen bestämde jag mig för att det var fjantigt att sakna nått man aldrig riktigt haft, så jag sa till mig själv "Skärpning, Lina!" och skärpte mig omedelbart. Nu är det nu och jag är både rastlös och pömsig, så att säga godnatt känns som en ypperlig ide. Puss till mamma, pappa, alla mina bröder, några extraföräldrar, min moster, min mormor, min morfar Leffe, mina kusiner, min farfar, Orup och hennes löss och slutligen till mina vänner som förgyller mitt liv och satte en guldkant på min sommar. Adios.