Jag kräver mer än tomma konversationer med tomma ord för att jag ska falla handlöst. Om jag en vacker dag i framtiden lägger mitt huvud (som icke ger ifrån sig ett eko!) på din axel så hoppas jag att du inte har en balkong, eller lite vett. (Jag menar inte att du var ovettig förra gången du stötte på en axel-huvud-position) Det där är internt, det är inte meningen att ni som inte fattar ska fatta. Därför ger jag ingen förklaring utan avslutar här, med ett tack för att du är den du är.

Med blågrön modellera under naglarna och en fruktansvärd smärta i ryggen ska jag strax krypa till kojs. När jag har den här underbara känslan av myspys i magen (som du ger mig) sover jag godare än godast. Förhoppningsvis trots ryggen. Först ska jag beställa kinamat och myspysa lite med en film jag gillar - mannen som talade mer hästar. En lång vecka med långa skift och långa sömnlösa nätter lider mot sin näst sista dag. Jag kan inte mer än le. Godnatt.