När jag hämtade upp David från skolan hörde jag en pojkröst prata svenska innifrån cafeterian. "Godmorgon. Bra. Hej. Tack för maten. Hejdå. Du är söt. Puss puss. Hur mår du? Bra. Kommer snart. Ja. Nej. Tyvärr. Godnatt. Sötnos. Tack". Jag började skratta, vek mig nästan dubbelt, knep ihop för att inte kissa på mig. David höll på att lära årskurs 1 en hel massa ord på svenska, alla satt uppradade framför honom och härmade alla ord med amerikansk accent. När han såg mig ropade han "Hey, Lina, I knew one more swedish word. Listen. You are just so bra!" Skratt. Gapskratt faktiskt. Sen åkte vi hem.

Hemma hade Aimee förberett en "relaxkväll" för David. Han tog villigt emot massagen men när det kom till skönhetsdelen var han helt förvirrad. Lilltjejen stoppade skickligt gurkor för ögonen på honom och han funderade ett tag och frågade sen "Can I eat them?" Den här gången skrattade jag också så jag vek mig, han är störtskön. Ibland. Lite senare ringde grandma. GM - Hi David, how are you? D - Bra. Inget fel med det, förutom att han svarade på svenska och grandma säkerligen trodde jag var ett freak som försökte få barnen att bli som svenska idealungar. Hon fattade inte ens att han svarade att han mådde bra, fast han upprepade det tre gånger (hon kan ju bara engelska, stackarn) så han suckade och ändrade till "I'm great". GM - Are you'r mum home yet? D - Nej tyvärr. Nu kunde jag inte hålla mig längre, jag exploderade. Detta ögonblicket kommer jag minnas föralltid.