Förbannad
Jag blev först förbannad när jag såg att blogg.se var nerstängd tillfälligt ikväll, inatt 00-04, när jag skulle uppdatera om söndagens äventyr, men kom sedan på att det var helt i onödan ilskan kom krypande. Jag bor inte inom svensk tidszon men bloggar på svenska domän. Plötsligt var klockan 4 i Sverige och bloggen hälsade välkommen igen. Jag var för en gångs skull nöjd över min usa-vistelse.
Jag vaknade efter första natten på Manhattan, en söndag morgon, med håret i ruffs och nacken på sne. Alexander sover diagonalt över dubbelsängen, resterande medlemmar fick inte riktigt plats. Mr Wallén hade lyxläget på golvet, på en för kort madrass för medellånga män. Alla mina älskade sov fast klockan var efter lunchtid, och jag var ganska rastlös. Jag funderade på minska-rastlösheten-knep men kunde inte komma på något vettigt att göra eftersom Oscar redan städat hela lägenheten i sin rastlöshet. Jag somnade om och vaknade av att lyxsovaren tänkte smyga ut i vardagsrummet osedd. Tji fick han, jag smög efter. Sen började dagen. Mina broadway dansare till vänner gick till dansskolan. Oscar och en ganska seg madam från Borlänge tog en subway till Candy shop, vilket är en mycket mysig restaurang på 83 gatan. Där njöt vi av våran brunch, i en gammaldags miljö tillsammans med kusinerna från Strömstad. Denna restaurang är lungt värt ett besök om man har vägarna förbi på 83 gatan mellan åttonde och nionde avenyn. Candy Shop är en ganska speciell restaurang - ingenting är renoverat eller tillrättat sen 1943, och det har absolut sin charm. För att besöka toaletten fick man vandra igenom köket och prata lite med kocken, bänken svajade om någon reste sig och Oskar vräkte genast ur sig att även personalen verkade vara orginal sen fyrtitalet. De flesta, inklusive jag, nickade instämmande medan vi sneglade på en vithårig servitör som närmade sig slutet.
Vi fortsatte våran söndag till Staten Island, för att titta lite närmare på Frihetsgudinnan. Hon är ganska liten, mycket mindre än historieböckerna beskrivit henne genom alla år, så jag blev lite besviken. Man blir alltid besviken över sina egna förväntningar om det inte är som man trott. Jag borde sluta förvänta mig så mycket. Staten Island var ganska ointressant after all, så vi åkte tillbaka mot manhattan med solnedgången i ryggen, (om man inte var smart nog att vända sig om ett slag). Romantiskt ögonblick, om det hade funnits lite romantik ombord på denna färja, vill säga.
Kvällen slutade precis lika bra som hela helgen hade varit. Mysfaktor på topp. Jag kommer alltid gilla värmeljus, och jag kommer alltid älska när pojkar också gillar värmeljus. Mästerkockarna lagade pasta och fy tusan vad jag är grym på färdiggjord pastasås på glasburk när det kommer till kritan. En sväng upp på en av skyskraporna, gängets lägenhet, satte punkt på denna fantastiska helg. Tack mina hjältar, dansvippor, mjukisbyxor-älskare och balettproffs. Halloween tillsammans med er på Trumpf Tower kommer bli en succe.
En annan liten idee som också kommer bli succe är min och Walléns nästa stora upplevelse. På plats i en subway disskuterade jag och mr uteliggarnas osmarta val av sovplats och kom överrens om att vi skulle nog vara bra mycket bättre uteliggare än de flesta som redan är det. Vi beslutade på subwayens gröna linje i söndags eftermiddag att vi skulle testa att vara uteliggare i NY city. Två månader i mitten av sommaren, en väska med tillbehör och en förbannat stark nyfikenhet av livet- hur svårt kan det bli? Så mycket vilja som finns samlad i denna lilla kropp och så mycket äventyr som Oscar redan har varit med om, ojoj, det kan inte gå fel. Våran videoblogg från "life on the street" kommer bli en tittarfavorit och vi har redan börjat planera för nästa sommar tillsammans. Vi ska samla in pengarna genom att spela gatumusik. Mat för dagen borde vi kunna klara, även fast ingen av oss vet hur man håller en gitarr ännu. "På två månader lär man sig Lina", sa han. Jag vill gärna ha mat de första veckorna också tänkte jag, men höll det inne. Pappa påstår att det finns människor i detta land som strategiskt mördar uteliggare för att de hatar att folk ligger och skräpar på bänkar överallt. Oscar blev lite orolig när jag vidarebefodrade pappas uttalande till honom. Det är för bövelen tur att vi är så smarta att vi inte planerar sovtimmarna på bänkarna iallafal. Det måste finnas bättre alternativ, det är våran gemensamma teori. By the way OW, det finns 158 starbucks på manhattan, oroa dig inte för att få en kissböter du också. Nickos rättegång i December som tar upp fallet "urinating in public" ser vi alla fram emot. Puss.
Jag vaknade efter första natten på Manhattan, en söndag morgon, med håret i ruffs och nacken på sne. Alexander sover diagonalt över dubbelsängen, resterande medlemmar fick inte riktigt plats. Mr Wallén hade lyxläget på golvet, på en för kort madrass för medellånga män. Alla mina älskade sov fast klockan var efter lunchtid, och jag var ganska rastlös. Jag funderade på minska-rastlösheten-knep men kunde inte komma på något vettigt att göra eftersom Oscar redan städat hela lägenheten i sin rastlöshet. Jag somnade om och vaknade av att lyxsovaren tänkte smyga ut i vardagsrummet osedd. Tji fick han, jag smög efter. Sen började dagen. Mina broadway dansare till vänner gick till dansskolan. Oscar och en ganska seg madam från Borlänge tog en subway till Candy shop, vilket är en mycket mysig restaurang på 83 gatan. Där njöt vi av våran brunch, i en gammaldags miljö tillsammans med kusinerna från Strömstad. Denna restaurang är lungt värt ett besök om man har vägarna förbi på 83 gatan mellan åttonde och nionde avenyn. Candy Shop är en ganska speciell restaurang - ingenting är renoverat eller tillrättat sen 1943, och det har absolut sin charm. För att besöka toaletten fick man vandra igenom köket och prata lite med kocken, bänken svajade om någon reste sig och Oskar vräkte genast ur sig att även personalen verkade vara orginal sen fyrtitalet. De flesta, inklusive jag, nickade instämmande medan vi sneglade på en vithårig servitör som närmade sig slutet.
Vi fortsatte våran söndag till Staten Island, för att titta lite närmare på Frihetsgudinnan. Hon är ganska liten, mycket mindre än historieböckerna beskrivit henne genom alla år, så jag blev lite besviken. Man blir alltid besviken över sina egna förväntningar om det inte är som man trott. Jag borde sluta förvänta mig så mycket. Staten Island var ganska ointressant after all, så vi åkte tillbaka mot manhattan med solnedgången i ryggen, (om man inte var smart nog att vända sig om ett slag). Romantiskt ögonblick, om det hade funnits lite romantik ombord på denna färja, vill säga.
Kvällen slutade precis lika bra som hela helgen hade varit. Mysfaktor på topp. Jag kommer alltid gilla värmeljus, och jag kommer alltid älska när pojkar också gillar värmeljus. Mästerkockarna lagade pasta och fy tusan vad jag är grym på färdiggjord pastasås på glasburk när det kommer till kritan. En sväng upp på en av skyskraporna, gängets lägenhet, satte punkt på denna fantastiska helg. Tack mina hjältar, dansvippor, mjukisbyxor-älskare och balettproffs. Halloween tillsammans med er på Trumpf Tower kommer bli en succe.
En annan liten idee som också kommer bli succe är min och Walléns nästa stora upplevelse. På plats i en subway disskuterade jag och mr uteliggarnas osmarta val av sovplats och kom överrens om att vi skulle nog vara bra mycket bättre uteliggare än de flesta som redan är det. Vi beslutade på subwayens gröna linje i söndags eftermiddag att vi skulle testa att vara uteliggare i NY city. Två månader i mitten av sommaren, en väska med tillbehör och en förbannat stark nyfikenhet av livet- hur svårt kan det bli? Så mycket vilja som finns samlad i denna lilla kropp och så mycket äventyr som Oscar redan har varit med om, ojoj, det kan inte gå fel. Våran videoblogg från "life on the street" kommer bli en tittarfavorit och vi har redan börjat planera för nästa sommar tillsammans. Vi ska samla in pengarna genom att spela gatumusik. Mat för dagen borde vi kunna klara, även fast ingen av oss vet hur man håller en gitarr ännu. "På två månader lär man sig Lina", sa han. Jag vill gärna ha mat de första veckorna också tänkte jag, men höll det inne. Pappa påstår att det finns människor i detta land som strategiskt mördar uteliggare för att de hatar att folk ligger och skräpar på bänkar överallt. Oscar blev lite orolig när jag vidarebefodrade pappas uttalande till honom. Det är för bövelen tur att vi är så smarta att vi inte planerar sovtimmarna på bänkarna iallafal. Det måste finnas bättre alternativ, det är våran gemensamma teori. By the way OW, det finns 158 starbucks på manhattan, oroa dig inte för att få en kissböter du också. Nickos rättegång i December som tar upp fallet "urinating in public" ser vi alla fram emot. Puss.
Kommentarer
Trackback
