Om hjärtat klappar i samma takt som Rihannas tophit efter 40 minuter på en spinningcykel så har träningsuppehållet råkat blivit lite för långt. Jag erkänner, pulsen låg på samma bpm som "dusturbia" genom hela låten vilken vara i 3 minuter och 56 sekunder. Illa. From now on ska jag träna varje dag, sluta äta bagel och bara köpa nyttiga saker på starbucks. (Det vill säga, jag måste be min vanliga beställning - kaffe latte med karamell - hälsa hem, även om det känns tungt). 

Denna kväll sitter jag och myser med (nyttigt) grönt te i min säng. Jag har ett final assignment att framföra imorgon på Manhattanville College, vilket dock förstör stämningen en aning. Jag gillar att prata och jag gillar mitt tal som jag har övat på hela dagen, ändå är jag mer nervös än i den stunden då jag satte mig på flygplanet till Israel. Då skakade jag, trodde garanterat att en terrorist skulle döda oss alla. Jag överlevde och kommer förmodligen att överleva morgondagens slutprov också. Om jag får hålla mitt tal efter någon fransk typ i klassen så kommer det med största säkerhet kännas bättre, för tro mig när jag säger det - engelska med fransk accent är svår att tyda. Tyda, just eftersom att man måste tyda den. Puss på min franska vän Isabella.